- Vad är det? Sa jag & hörde att min röst darrade.

- Mina föräldrar vill att jag ska följa med dem till japan 4 veckor..

Jag blev helt paff. Skulle jag få vara ensam här hemma utan varken familj eller pojkvän. Jag kände att det började svida bakom ögonen men jag torkade bort det snabbt & fortsatte.

- N-när åker du?

- Redan imorgon bitti. Därför vill jag att du & jag ska ha en mysdag idag, så jag inte saknar dig för mycket när jag är borta.

Jag nickade & log lite sådär falskt.

- Jag kommer snart. Sa jag till honom & gick in på toaletten där jag satte mig ner på golvet & började storgråta, har ingen aning om varför eftersom jag inte har någon anledning, hans föräldrar vill ju självklart vara med honom eftersom det är deras enda son men hur ska jag klara mig utan honom? Jag satt & grät ett tag innan jag skärpte till mig & tvättade ansiktet & sminkade om mig & gick sen ut. Anton hade satt sig framför tvn & startat igång nightmare on elm street, jag hatar egentligen skräckfilmer men då hade jag ju en anledning till att mysa med honom..inte för att jag inte får göra det men ja..jag gick & satte mig brevid honom & han la armen om mig & jag la automatiskt mitt huvud på hans axel & sen startade han filmen. Jag fick gömma mig bakom en kudde typ 24/7 men den var ju hur läskig som helst. Fast det hade nog varit läskigare att se den på natten. När det började bli kväll hade vi hunnit se på 8 filmen, shit! Så utan att vi ätit middag gick vi direkt upp & la oss. Eller jag gjorde det, Anton började packa & det fick mig att inte kunna sova så jag hjälpte honom sen vid 2-3 på natten var vi klara & gick & la oss & somnade

Jag vaknade av att Anton försiktigt försökte väcka mig. När jag kollade klockan var den 5 på morgonen, alltså hade jag knappt sovit ett skit.

- Godmorgon älskling! Jag ville bara säga hejdå innan jag åker.

Det fick mig att börja gråta.

- Men gumman snälla gråt inte, jag åker bara 3 veckor jag lyckades övertala min mamma & kanske blir det t.o.m 2 veckor om jag är riktigt snäll sen efter kommer det vara du & jag föralltid.

Det fick mig att le lite.

- Jag kommer sakna dig sa jag & började kyssa honom & vi la oss ner i min säng & fortsatte att kyssas mer & mer passionerat till Anton mobil ringde.

- Det var mamma, dem är här nu.

Jag följde med Anton ner till hallen sen gav jag honom en lång kram & en snabb kyss sen såg jag på när han satte sig i bilen & dem åkte iväg till flygplatsen. När jag hade stängd dörren kände jag mig inte ledsen. Tvärtom, jag var glad. Men inte för att han åkte, jag kände bara att den här dagen skulle bli otrolig!

Jag gick upp i mitt rum & hämtade min väska där jag packade ner mobilen, pengar, nycklar & sånt skit & sen gick jag ut, låste dörren & hoppade in i bilen. Jag åkte iväg till ett litet kafe i närheten & beställde kaffe & kanelbulle. Jag satt där & åt i lugn & ro. Ingen var här förutom jag, kanske för att klockan var 6 på morgonen men men. Sen såg jag en brunhårig kille med lila keps, lila munkjacka, G-star byxr & lila sneakers komma in & beställa en munk & kaffe & satte sig bordet framför mig. Han såg bekant ut på något sätt men kunde inte riktigt sätta fingret på det. Under tiden jag åt & drack mitt kaffe såg jag i ögonvrån hur han tittade på mig men varje gång jag tittade upp så tittade han ner..haha gulligt. Jag tog mitt kaffe & det sista som fanns kvar av min bulle & satte mig framför honom.

- Hej sa jag & log

- Hej svarar han lite tyst.

- Känner jag dig? Frågade jag

- Det borde du..eller jag menar alla vet vem jag är.

- Du ser väldigt bekant ut men jag har ingen aning om vem du är.

- Inte? Lustigt..jag är Justin Bieber.

Ja men det är ju han ja, jag känner igen honom nu. Jag såg ju honom på tv en gång.

- Ja men nu plingar det till, hej jag heter Destiny säger jag glatt & sträcker fram min hand som han tar & skakar.

- Så vad gör du uppe såhär tidigt? Undrade jag

- Jag har precis landat efter att ha haft lite konserter i europa svarade han & log för första gången. Varför är du uppe så tidigt?

- Jag skulle bara säga hejdå till en som åkte iväg till Japan med sin familj.

- Jaha, låter ju trevligt för henne.

- Honom, rättade jag honom

- Jaha förlåt.

- Vadå trodde du inte att jag kunde ha killkompisar eller?

Jag såg att han smålog lite.

- Jodå det tror jag säkert..men, jag kommer inte på något vettigt att säga.

- Det är lugnt, jag driver med dig.

Han log, han var mycket sötare i verkligheten & mycket trevlig. Jag som praktiskt taget hatade Justin Bieber. Eller det gör jag ju fortfarande men jag får väl ge honom en chans.

- Nej men jag måste väl dra nu, ska ta & träffa familjen. Säger Justin & började resa sig upp.

- Visst, jag måste ändå också gå nu.

- Det var trevligt med lite sällskap sa han & log.

- Tyckte jag med, svarade jag.

- Vi syns väl nån dag! Sa han & var sen borta.

Eller inte..tänkte jag för mig själv. Nej Destiny nu har du bestämt att du hatar honom du får inte börja gilla honom, men det gick inte. När jag satt i bilen påväg hem var han den enda jag hade i tankarna...

---

Där blev det ett lite längre kapitel, vad tyckte ni? Jag vet att det tog ett litet tag för mig innan jag orkade skriva men först vaknade jag halv tre på eftermiddagen & sen har jag varit upptagen med annat, men kommentera vad ni tycker nu, PUSS PÅ ER!

---

Jag vaknade av att jag kände ett par mjuka läppar mot mina. Jag log & öppnade ögonen & där var han, Anton min underbara pojkvän.

- Godmorgon snygging, säger han

- Godmorgon, svarar jag & puttar till honom så jag kan resa mig upp.

Jag går in i badrummet & hoppar in i duschen. Jag är helt inne i mina egna tankar när jag hör någon säga:

- Kan jag joina eller?

Anton hoppar in & ler mot mig & sen börjar kyssa mig & de blir mer & mer passionerade. Det slutar med att vi ligger ner & skrattar.

- Vi kanske ska upp nu? säger jag & börjar resa mig upp. När vi klätt på oss & har gjort oss iordning fixar vi iordning pannkakor till frukost. När vi sitter där i lugn & ro så börjar jag fundera. Min mamma är på semester med min lillebror Tony i 2 månader (jag vägrade att följa med) så därför bor jag själv här hemma med min pojkvän, & min pappa? Ja han dog för 1 månad sen & det är ingeting man släpper så lätt..Jag kom tillbaka till verkligheten när jag kände en hand på min.

- Hur är det? Undrade Anton

- Jodå allt är okej med mig, svarade jag & fejklog.

Han suckade, han visste väl att han inte kunde få någoting ur mig.

- Så vad vill du göra idag då? Frågade han & försökte byta samtalsämne.

- Jag vill helst bara vara hemma, sitta framför tvn & bara mysa med min underbara pojkvän sa jag & kysste honom.

- Låter great! Säger han glatt men blir sen allvarlig, men först måste jag säga en sak till dig...

---

Så det var första kapitlet, inte speciellt långt men jag bara skrev någoting snabbt så att ni skulle få veta vad den handlade om, tror ni det kommer funka? Jag skriver episode 2 imorgon, GODNATT!